Greklands skuldkris 2.0

30 June, 2011 at 10:38 | Posted in Economics, Politics & Society | 1 Comment

Greklands parlament sa igår ja till det nya, omfattande, sparpaket som IMF och EU ställt som krav för att landet skulle få nya nödlån. Världen över reagerade börserna med att gå upp (Stockholmsbörsen med 2.6 %, Dow Jones 0.6%). Men finns det verkligen fog för dessa glädjeskutt? Egentligen inte. Höjda skatter, minskade statsutgifter och utförsäljning av statliga bolag är knappast det stoff som Grekland – och övriga världen – kan bygga sin tillväxt och framtid på. Men varför tvingar man då Grekland till dessa åtgärder?

I grunden handlar det om att man till varje pris ska rädda storbankerna och övriga euroländer från att vara med att betala kostnaderna för ett allt tydligare havererat experiment – euron. I stället är det främst Greklands uppväxande generation som ska få betala med arbetslöshet, sänkt välfärd och ökad fattigdom.

Men i morgon är det andra euroländer – Belgien, Spanien, Irland, Italien och Portugal – som står på tur att ytterligare dra åt svångremmen och hoppa ner i de iskalla stålbad IMF och EU kräver för att “rädda” de nödställda ekonomierna. Allt för att rädda ett prestigeprojekt som i grunden varit dödfött ända sedan det sjösattes för snart tio år sedan

Tiden ömsar skinn och då vill Europas medborgare  inte bara stå vid sidan om och titta på. Efter flera år med en utveckling kännetecknad av de multinationella företagens och storbankernas ökade makt och politikens “offentliga självmord” står det nu ännu klarare att samhällets förändring i demokratisk riktning kräver ett ökat deltagande av dessa medborgare och de motkrafter som vill ersätta den nyliberalt inspirerade utveckling ovanifrån som IMF , EU – och inte minst EMU - symboliserar.

De marknadsapologeter som alla glatt traskade patrull under 1980- och 1990-talen och lanserade euron under frejdiga rop om den fria och globala marknadens saliggörande verkan krävs nu med rätta ta ansvar för dess förödande konsekvenser. Euroexpeerimentets kostnader blir för varje dag allt tydligare. Då är det dags att skicka räkningen för dess sönderslagna krukor.

Finansmarknader och lättrörliga värdepapper ska inte tillåtas rasera välfärd och sysselsättning. Ändå är det just det som sker idag och som får Greklands medborgare att gå ut på gator och torg och demonstrera sin ilska och frustration. Det är dessa medborgare – inte IMF eller EU – som är Papandreous största utmaning. Tilltron till det politiska etablissemanget – som så uppenbart misslyckats skydda medborgarna från finansmarknadernas och storbankernas roffarmentalitet  - är i snabbt avtagande.

När jag dagligen i nyhetssändningar ser bilder på våldsamma protester från euroländer i kris kan jag därför inte låta bli att tänka på Churchills ord:

This is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.

Tillägg: Denna artikel publicerades den 30/6 – med rubriken”Våldsamheterna i Grekland är bara början” – på newsmill.

About these ads

1 Comment »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Tack. Förutom länken på min blogg, ska jag tipsa min FB-vänner.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Blog at WordPress.com. | The Pool Theme.
Entries and comments feeds.