Skrota Nobelpriset i ekonomi

31 May, 2011 at 10:14 | Posted in Economics | 6 Comments

Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne år 2010 tilldelades Peter Diamond, Dale Mortensen och Christopher Pissarides ”för deras analys av marknader med sökfriktioner”.

Som framgick av kommentarer i media verkade en stor del av det neoklassiska nationalekonometablissemanget dela priskommitténs beundran för de tre modellörerna. Jag har ärligt talat svårt att förstå varför.

Modellerna – t ex Pissarides ”Loss of Skill during Unemployment and the Persistence of Unemployment Shocks” QJE 1992 – är genomgående konstruerade utan att på allvar försäkra sig om att de modellimanenta resultaten också håller i den verkliga världen. Extern validitet (”parallellism”) får ge vika för rigorösa modellderiveringar. Vad lär oss dessa modeller om verklighetens arbetsmarknader? Egentligen ingenting, eftersom resultaten i huvudsak bara återspeglar en uppsjö av mycket speciella antaganden (i Pissarides artikel räknar jag till mer än 20 stycken) i de ”analoga ekonomier” modellörerna laborerar med. Om de däremot vinnlagt sig om att också visa att dessa antaganden återspeglar hur verkliga ekonomier ser ut hade resultaten varit väsentligt mycket intressantare för de av oss som vill förstå och förklara hur verkliga arbetsmarknader och ekonomier fungerar. Verkligt duktiga ekonomer kan inte bara nöja sig med den väsentligt mer triviala uppgiften att konstruera tänkta ekonomier utan att ange broslagningsprinciper till verkligheten. Allt prat om hur viktigt dessa tre ekonomers modellerande varit för utformande av arbetsmarknadspolitik m m är just ingenting annat än prat. För i komplexa verkliga ekonomier ger dessa modeller liten eller ingen vägledning alls!

När man ber beundrarna ge ett enda exempel på att teorierna/modellerna testats empiriskt blir de svarslösa. Detta är ingen tillfällighet. För när har t ex antagandena i Pissarides ”model 1″ (i den ovan anförda artikeln) om att verkligheten skulle relevant representeras av antaganden om exempelvis ”two overlapping generations of fixed size”, ”wages determined by Nash bargaining”, ”actors maximizing expected utility”,”endogenous job openings”, ”jobmatching describable by a probability distribution” testats? Man lyckas inte ge ett enda exempel där dessa teorier/modeller och deras antaganden i god Poppersk anda har utsatts för ett ”severe test” eller intensiv ”empirisk prövning”.

Självklart är det av intresse både att se på vilka modellslutsatser vi drar och vilka antaganden som modellerna bygger på för att vi ska kunna dra dessa slutsatser, när vi ska bedöma om det finns rimliga ”exportmöjligheter” från våra modeller till de ”target systems” vi vill relatera dem till (vilket oftast brukar vara verkliga ekonomier).

De flesta modeller som vetenskapen använder sig av är representationer av någonting. Modellerna ”står för” eller ”beskriver” speciella delar av ett ”target system” (vanligen den verkliga världen). En ekonomisk modell som varken på djupet eller på ytan i något relevant avseende ”påminner om” viktiga karakteristika av reala ekonomier bör prima facie betraktas med misstänksamhet. Hur kan vi tro oss lära något av vikt om verkliga ekonomier om inte modellantaganden har relevanta och viktiga motsvarigheter i det verkliga målsystemet? Bevisbördan måste ligga på de som tror att de bidragit med något vetenskapligt relevant utan att ens antyda hur broarna som gör det möjligt att förflytta sig från modell till verklighet ser ut.

Ekonomiska modellers slutgiltiga appellationsdomstol måste alltid vara verkligheten själv. För det är väl ändå inte så att neoklassiska nationalekonomer – mirabile dictu – tror att det faktum att solen gick upp i morse på något relevant sätt skulle kunna sägas empiriskt pröva gårdagens hypotes att ”människor är gröna och kommer från Mars, vilket gör att solen stiger upp i morgon”?

De flesta vetenskaper ägnar sig åt förenklingar av något slag. Det tror jag inte någon ifrågasätter. Vad frågan gäller är vad för slags förenklingar man jobbar med. Och just här är kontrasten mellan ekonomisk teori och t ex fysiken frapperande! Där fysiken kan göra både materiella och idella ”galilean experiments” och komma fram till genuina sanningar om den empiriska världen så saknar ju faktiskt ekonomerna med sina teorier denna möjlighet. I Pissarides ”model I”, Robert Lucas ”analoga ekonomier” eller Robert Sugdens ”surrogatmodeller” uppnår vi förvisso verifikationsmässig deduktivitet (genom att bland annat tillskriva dessa ekonomier karakteristika som kan representeras matematiskt) – men endast till priset av bristande extern validitet. Där fysiken kommer många mil med sina ”magra” lagar och principer, kommer ekonomen ingen vart alls utan en massa extra antaganden (tänk på Pissarides ”model I” och de över 20 antaganden han måste göra för att deducera sina resultat). Kruxet – för ekonomen, men inte fysikern – är att konklusionernas validitet beror så nästan uteslutande på alla dessa speciella antaganden som måste göras för att säkerställa deduktionen. Problemet är att ekonomimodellernas ”rigorösa” och ”exakta” slutsatser verkar hopplösa att validera utanför modellerna.

[Om någon är intresserad av att läsa om ”galileiska experiment” och skillnaden mellan fysikens och nationalekonomins modeller kan man med fördel – min blygsamhet avhåller mig givetvis från rekommendation av egna alster – att läsa vetenskapsteoretikern Nancy Cartwrights ”The vanity of rigour in economics: theoretical models and galilean experiments”, som utgör kap 15 i Hunting Causes and Using Them: Approaches in Philosophy and Economics (CUP 2007). För en kritisk granskning av Pissarides modeller kan man läsa hennes ”Probability machines: chance set-ups and economic models”, som utgör kap 7 i The Dappled World (CUP 1999).]

Arbetsgången i transitionen från teori till verklighet brukar se här:

Teori -> Teoretisk modell -> Empirisk modell -> Verklighet

Den bärande tanken är att de mekanismer man via isolation/abstraktion/idealisering etablerat i den teoretiska modellen ska kombineras med andra mekanismer i den empiriska modellen för att kunna resultera i något slags testbara hypoteser. Kruxet är här ofta, inte minst inom nationalekonomin, att de “tighta” korrelations/orsakssammanband man etablerat för mekanismer i teorin, saknas nästintill helt i de empiriska modellerna. En berättigad invändning måste då vara att man faktiskt inte oargumenterat kan applicera den typ av test som bygger på statistisk inferens. Vad man observerar är korrelationer och om de korresponderar med kausala mekanismer saknas det argument för. Det bli faktiskt inte så lite likt tron att man testar tesen ”människor är gröna och kommer från mars, och därför kommer solen att stiga upp imorgon” genom dagen-efter-himlaskådande.

Det finns alltså redan här i övergången från en teoretisk modell till en empirisk modell ett glapp som på många sätt stängs på ett – åtminstone i mina kritisk-realistiska ögon – ganska godtyckligt sätt. Resultatet blir att ekonomen/ekonometrikern ofta skattar relationer som i själva verket inte alls har någon motsvarighet i realt existerande kausala mekanismer. Lägg därtill att broslagningen till det sista ledet (verkligheten) realiter inte ens söks.

Nu är ju i sanningens namn dessa problem inte specifika för neoklassiska sökteorier, utan gäller ju i princip hela det deduktivistiska neoklassiska teori- och modellbygget. Mest tydligt blir det kanske ändå när vi kommer över på det numera okritiskt anammade probabilistiska tillvägagångssättet inom ekonometrin. Om vi inte kan visa att de mekanismer eller orsaker vi isolerar/abstraherar och hanterar i våra modeller är stabila i bemärkelsen att de inte ändras när vi exporterar dem från våra modeller till våra “target systems” så håller de bara under ceteris paribus villkor och är a fortiori av begränsat värde för vår förståelse, förklarings- eller prediktionsförmåga i det verkliga ekonomiska systemet. Eller som den alltid eminent citerbara Keynes skrev i sin Treatise on Probability (1921):

The kind of fundamental assumption about the character of material laws, on which scientists appear commonly to act, seems to me to be [that] the system of the material universe must consist of bodies … such that each of them exercises its own separate, independent, and invariable effect, a change of the total state being compounded of a number of separate changes each of which is solely due to a separate portion of the preceding state … Yet there might well be quite different laws for wholes of different degrees of complexity, and laws of connection between complexes which could not be stated in terms of laws connecting individual parts … If different wholes were subject to different laws qua wholes and not simply on account of and in proportion to the differences of their parts, knowledge of a part could not lead, it would seem, even to presumptive or probable knowledge as to its association with other parts … These considerations do not show us a way by which we can justify induction … /427 No one supposes that a good induction can be arrived at merely by counting cases. The business of strengthening the argument chiefly consists in determining whether the alleged association is stable, when accompanying conditions are varied … /468 In my judgment, the practical usefulness of those modes of inference … on which the boasted knowledge of modern science depends, can only exist … if the universe of phenomena does in fact present those peculiar characteristics of atomism and limited variety which appears more and more clearly as the ultimate result to which material science is tending.

Eller – för de av er som av någon outgrundlig anledning har skygglappar vad gäller Keynes – lyssna på när den probabilistiska ekonometrins egen urfader Trygve Haavelmo i sitt magnum opus [1944:28] säger i princip samma sak:

If we should make a series of speed tests with an automobile, driving on a flat, dry road, we might be able to establish a very accurate functional relationship between the pressure on the gas throttle … and the corresponding maximum speed of the car … But if a man did not know anything about automobiles, and he wanted to understand how they work, we should not advise him to spend time and effort in measuring a relationship like that. Why? Because (1) such a relation leaves the whole inner mechanism of a car in complete mystery, and (2) such a relation might break down at any time, as soon as there is some disorder or change in any working part of the car … We say that such a relation has very little autonomy, because its existence depends upon the simultaneous fulfillment of a great many other relations, some of which are of a transitory nature.

Nobelpriset i ekonomi har uppenbarligen i sin nuvarande form överlevt sig själv. För att rädda kvar något av dess eventuellt kvarvarande prestige måste priset bli öppet för alla – inklusive ekonomer med andra perspektiv än den förhärskande neoklassiska ortodoxins. Priset skulle också tjäna på att göras om till ett brett samhällsvetenskapligt pris där även andra samhällsforskare än ekonomer kan kandidera. Premieringen av axiomatiska , deduktiva, verklighetsfrånvända modeller utan möjlighet att testa empiriskt måste också snarast upphöra. För som Jon Elster uttrycker det (”Excessive Ambitions”, Capitalism & Society, 2009:2):

Many of the economists who have received the Alfred Nobel Memorial Prize for Economic Science work within the paradigm of rational choice theory and statistical modeling. Yet it is a noteworthy fact that not a single one of them has been awarded the prize for confirmed empirical predictions.

Om inte de nödvändiga förändringarna kommer till stånd kan vi lika gärna skrota priset!

About these ads

6 Comments »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Jag köper hela ditt resonemang!
    Suveränt.

  2. Då jag håller på en del med arbetskraftsrekrytering kan jag notera att ingen av Pissarides antagen stämmer (annat än i undantagsfall) och att just detta att det inte är så enligt min mening i hög grad kan vara förklaringar till hur arbetsmarknaden fungerar.

    Sedan hörde jag på honom och övriga i DMP när de var i Uppsala efter Nobelfesten. Att Pissarides försökte vinna lite gehör från den med studenter knökfulla hörsalen genom att dra några plumpa vitsar med insinuationer kring friktion vid studenters partnersökande stärkte inte precis hans aktier…

  3. Anekdotisk evidens, javisst, men visst blir det ibland lite tokigt när modellörerna stiger ner från elfenbenstornet och träder ut i verkligheten …

  4. Dåligt formulerat av mig. Jag håller inte på med arbetskraftsrekrytering, jag tittar på arbetskraftsrekrytering (utländsk arbetskraft, industriföretag, efterkrigstiden).

    Det skall emellertid påpekas att Peter Diamond gjorde ett bättre intyck, mer saklig och tog till och med upp att det kan finnas brister i statistiken och att den långt ifrån fångar upp hela verkligheten.

  5. Av ren nyfikenhet undrar jag om du kan lyfta fram någon vinnare av priset den senaste tiden vars forskning varit riktigt tillämpar i verkligheten.

  6. Elinor Ostrom (2009) är väl ett bra exempel. Vernon Smith (2002) ett annat.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Create a free website or blog at WordPress.com. | The Pool Theme.
Entries and comments feeds.